Efter besöket på klostret sökte vi en plats att parkera för natten. Det fanns flera vingårdar som hade ställplatser runt Montalcino, men GPS:en ville ha in oss i staden på gator där vi inte fick köra med husbilar. Vägarna runt Montalcino är branta och branta är bara förnamnet!! Till slut fann vi en ställplats på en vingård, Il Cocco, 12 Euro med el, inne på en 2 km lång och smal grusväg. Där var lugnt och skönt. Vinbonden erbjöd sitt vin på den sällsynta Brunello-druvan (den enda europeiska ursprungliga vinträdsroten som finns kvar, övriga är ympade på amerikanska rötter, har vi fått veta). Eftersom vinet är exklusivt så är priset därefter och inget för våra plånböcker. Följande morgon passerade vi åter Montalcino och åkte till de mysiga lilla staden Pienza. Påven Pio II beslöt att omvandla sin födelseby till "den perfekta staden". Han engagerade dåtidens (1458) främsta arkitekter och konstnärer, som på kort tid lyckades rita om den lilla staden, anlägga piazzan och bygga stora praktbyggnader. När allt var klart på 1460-talet lät påven uppkalla staden efter sitt eget namn till Pienza(tidigare Corsignano).
Pienza är en liten stad med endast en längsgående gata, huvudgatan Corso Rossellino, som går från den ena stadsporten till den andra. Mitt i ligger torget Piazza Pio och på sidorna små gränder. Vid torget ligger katedralen, Piccolominopalatset, biskopspalatset och kommunalhuset. Pienza har också blivit känt för sina berömda Pecorino-ostar, vi valde en av butikerna och fick smaka på olika varianter. Vi köpte också med oss lite ost.
Efter en dag i denna lilla stad åkte vi vidare till Montepuliciano. Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar