Hemresan

Nu kan vi verkligen säga att vi upplevt Bora-vinden och vilka konsekvenser dess framfart medför. Vi åkte genom Slovenien och kom via Karawankentunneln (6,5 Euro) till Österrike, passerade Tauerntunnlarna (10 Euro). Österrike är som ett sagolandskap med sina böljande gröna dalar och snöklädda alptoppar som kulisser. Vi fortsatte in till Tyskland och Bayern, körde det mesta av den dagen i två-timmarspass, en stunds vila eller fika. Fram på eftermiddagen kom vi till den lilla orten Iggensbach med sitt värdshus Weihermühle, de hade en ställplats för husbilar, 5 Euro, men gratis om man åt på värdshuset. Wienerschnitzel på kalv hade de inte men en god Cordon-bleu lät oss väl smaka.

Sedan fortsatte vi nästa dag upp genom Tyskland på Autobahn - var kommer alla dessa långtradare ifrån? Och vart är de på väg? Annars är denna Autobahnsträckningen betydligt trevligare att köra än den via Hamburg-Hannover-Kassel-Frankfurt am Main, men trafiken är tuff. Fram på eftermiddagen kom vi fram till Lutherstadt Wittenberg vid Elbe och Marina-Camp Brückenkopf, 20 Euro/natt exkl el. Det tog ca 30 min att promenera in till den gamla delen av staden och vi fick se att det serverades färsk sparris på en liten restaurang, utanför satt Luther själv på en stol.

Det var en god måltid och man bjöd på ett glas vitt vin till detta. Nu gick vi på upptäcksfärd i staden och såg alla Lutherminnen. Bland annat kyrkporten där han spikade upp teserna. Tyvärr var allt stängt för dagen, så det blir att återvända en annan gång.

Sista biten på hemresan gick genom ett dimmigt och gråkallt Danmark och sista övernattningen blev som ofta vid Ranarps strand tillsammans med 5 andra husbilar.

Nu har vi kommit hem till Ucklum igen, tacksamma för att allt gått  bra och att vi har fått se och uppleva så mycket. Tack Majbritt och Ingemar för trevlig gemenskap under 3 veckor. Nu gäller det att starta tvättmaskinen, städa husbilen och göra den klar för nya äventyr. Tack också till er som följt oss på bloggen och som på olika sätt har kontaktat oss under resans gång.





Pag och Bora-vinden

Vi körde från vår fina strandplats på ön Pag och skulle checka ut; det är ingen idé, sa killen i receptionen, ni kommer ändå inte från ön. Bora-vinden har slagit till med full kraft, både bron och färjan är avstängda! Oj, den Boran vi stötte på drygt en vecka tidigare var tydligen av ett mildare slag (!), för vi fick nu reda på att alla motorvägar var stängda och även kustvägen - vi satt fast!? Och vi som stannat en dag extra för att det var så fint. Vi checkade i alla fall ut, trots receptionistens hot om ny registreringsavgift om vi tvingades komma tillbaka. På frågan om när vinden skulle bedarra fick vi till svar; kanske ikväll? eller imorgon? eller om en vecka? Vi åkte till staden Pag, den största orten på ön. Vi gick omkring och promenerade och var inne på turistinformationen med jämna mellanrum, men ingen ljusning. Till slut var nog damen på informationen trött på dessa ihärdiga svenskar som ideligen återkom, så hon stängde och gick därifrån. Klockan var nu 14 och vi beslöt att åka till brofästet för att kolla läget.

Pag är även känd för sin vackra knypplade spetsar och har även en skola för att lära sig den ädla konsten

Vågorna var höga denna förmiddag i staden Pag

Staden låg nästan öde i blåsten

Vilken tur, bron hade precis öppnats och vi kunde köra över. Vi tog oss raskt mot motorvägen och körde ca 5 min, då var det stopp. 12 kuna, sade den vänlige mannen, men motorvägarna är stängda, så ni kan inte fortsätta. Det var bara att köra av och vi stannade för att konferera med varandra. Vi kom då fram till beslutet att köra samma väg tillbaka som vi körde till Kroatien och försöka ta oss upp till Rijeka på kustvägen. En stor skylt var uppsatt att endast personbilar fick köra pga stormen, men de båda chaufförerna beslöt ändå att köra. Vi körde ca 10 mil i en hastighet av 40 km/timma - det blåste, vägen var kurvig och smal och slingrade sig runt bergen. Vid varje dalgång kom vindkasten, så det gällde att parera dem så gott det gick. Trötta och lättade att vi kommit helskinnade fram, en lastbil hade vält på vägen, fick vi se en campingskylt. Vi körde de 2 km som skylten visade för att finna att campingen inte hade öppnat för säsongen. Vad skulle vi göra? Bommen var öppen så vi körde in, då kom en bil med två män och viftade att det var stängt. Benny vevade ner rutan och vi frågade om vi inte kunde få stå över natten? Till slut gav de med sig och sa att vi fick stå på parkeringen. Den natten var vi illegalt i landet, man måste anmäla till myndigheterna var man bor, det sköter normalt campingarna om - men detta var ingen normal dag (åtminstone inte för 4 aningslösa turister). På morgonen fick vi se hur rutorna såg ut av allt saltet som piskat på rutorna under färden.

Pag

Nu har vi verkligen funnit ännu en pärla i Kroatien, ön Pag. Vi har aldrig varit på Island, men kan tänka oss att landskapet är något liknande. Här är kargt och stenigt, ser ut som lavaberg och hela ön är full av betande får och lamm.

Det finns också stora saltängar dit även fåren kan gå och beta. Fåren livnär sig på alla de örter som växer på ön och är känt för sin fina fårost och välsmakande lammkött.. Vi beslöt att prova detta och frågade på campingens restaurang om de serverade lamm? Jodå men de ville veta hur dags vi ville komma, för de tillagade lammet på kroatiskt vis och det skulle ta två timmar. Vi bestämde att vi skulle komma klockan 19.00 och då var det eld i spisen och ett bord reserverat för oss fyra vid elden. Vi fick ostar från Pag och lokal grappa som förrätt och sen kom det fantastisk goda lammet, med smak av örter som salvia, rosmarin m fl tillsammans med ugnsbakade potatisklyftor och paprika och till det serverades ett rött lokalt vin, vi fick även in ett glas med vårlök som vi skulle äta som tilltugg. En helt ljuvlig måltid för drygt 100 kuna/person.

Campingen som vi snart bott på i tre nätter heter Camping Village Simuni, vår plats alldeles vid Adriatiska havets klara vatten, kostar 12 Euro/natt med ACSI-kort! En härlig camping så här under lågsäsong.



Sibenik

Vi kom till den lilla staden Sibenik och parkerade vid hamnen (60 kuna för 3 timmar för husbilar, 15 för samma tid om vi varit personbil). En multi-geocach tog oss snabbt och smidigt runt bland stadens sevärdheter. Kronan på verket är katedralen S:t Jakob, en magnifik katedral som skadades svårt under bombningarna 1991, men har nu varsamt restaurerats. Ett barndop pågick i kyrkan och när dopgästerna kom från dopkapellet fick man vara med om välsignelseakten (tror jag), det var det här med språket igen.

En fin staty av Franciskus och framför den en damm med grodor och sköldpaddor såg vi också på vår promenad.

Trogir

Vi kom till den mysiga lilla staden Trogir, största delen av staden ligger på en ö. En bro förbinder ön med fastlandet och där var marknaden i full gång. Färska frukter, grönsaker, jordgubbar, honung, olivolja mm.



Vi gick runt i den gamla staden, tittade på kyrkan , St Laurentiuskatedralen och de fina gamla husen. En mur omgärdar staden och man kommer in i staden genom stadsportarna, som är två stycken.

Vi bodde på camping Rosac på ön Ciovo med promenadavstånd in till Trogir, 16 Euro/natt med ACSI-kort.

Split

Vi körde tillbaka in och ut i Bosnien och tillbaka till Kroatien. På nervägen handlade vi apelsiner vid vägen och de var jättegoda, så vi beslöt att handla mer på tillbakavägen. En rar liten tant som gärna ville sälja allt möjligt till oss lyckades truga på Majbritt och mig mandarinlikör kl 10 på förmiddagen. Det var helt enkelt språkförbistring, hon sa Mandarina och pekade på små clementinliknande frukter, vi nickade att vi förstod och vips hade vi varsin mugg med likör i handen Hon fick inte sålt någon likör, vi kämpade med dropparna vi fick för det var starkt!!!! Men vi köpte apelsiner och små jättegoda mandariner istället så hon vinkade glatt när vi åkte vidare.

Nästa dag var vi i Split, vi åkte in från Camping Split i Stobrec, Split var en stor stad. Kroatiens näst största och det märktes, vi var glada att vi åkte buss och slapp att köra i den något hetsiga trafiken. Diocletianius palats var vårt mål. Tänk hela palatset är idag lägenheter, affärer, restauranger och utgör gamla stan i Split.
Det pågick marknader utanför murarna, både grönsaks/mat- och prylmarknad och fiskmarknad. Packat med folk som handlade, försäljare som lockade och prutade. Då var det skönt att komma in i palatsets understa våning, där fanns hantverk av hög klass och där rådde lugnet och stillheten.

Vi gick ut genom Gyllene porten och där stog han, Gregorius, vilkens tå man skall röra och önska sig någonting! Tån var alldeles nött och glänste som av guld.



Sedan var vi ju tvungna att ta en geocach och det är roligt för man kommer till platser man annars ej kommit till. Som en båt på torra land!



Vi gick tillbaka in till centrum, Diocletianus palats och tittade på utbudet och de bra priserna i stadens skoaffärer. Sedan var det dags för lunch på mysiga gamla Lvxor

Solen sken och det var jättevarmt, bussen tillbaka till campingen och ut med stolarna på stranden vid campingen. En härlig eftermiddag i solen.

Camping Split i Storbrec var perfekt för utflykt till Split, busshållplats utanför campingen, 16 Euro/natt med ACSI-kort under lågsäsong. Vi stog med husbilarna alldeles vid stranden. Nu drar vi vidare.

Dubrovnik

 Vi är nu i Dubrovnik, på camping Solitudo, tyvärr det enda alternativet att bo på, ganska trist och dyr jämfört med våra tidigare boenden, men den har närheten till gamla stan och det är ett stort plus. För att komma till Dubrovnik fick vi köra drygt en halvmil genom Bosnien-Herzegovina, med gränskontroller till varje land. Buss nr 6 tog oss  från campingen in till gamla stan av Dubrovnik, sen promenerade vi i tre timmar på muren, gick omkring bland gamla byggnader, åt lunch på en kanoba och senare glass på den kända glassbaren Dolce vita

Camping Solitudo i Dubrovnik





De blanka gatorna i gamla stan



Promenad på muren....



Många hustak.......

Dubrovnik är en fantastisk stad och man har lyckats bygga upp den igen, trots att den skadades under Ballkankriget, märken finns fortfarande efter granatsplitter mm.

Krka Nationalpark i Dalmatien

Resten av påsken har vi tillbringat på en jättetrevlig liten camping 2,5 km från Krka Nationalpark.
På påskaftonens eftermiddag dukade vi upp med Janssons frestelse, sill och ägg (som vi målade) och vi kunde sitta ute tills det mörknade.

Vår campingvärd anordnade heldagsturer runt i Nationalparken Krka och vi beslöt att nappa på det. Det var bara vi som var anmälda så det hela var verkligen en riktig lyckoträff, vi hade en personlig guide med oss hela dagen.Det högsta vattenfallet vid Skradinski Buk vandrade vi runt i ca 2 timmar.

Vi besökte också ett ortodoxt kloster, vi fick inte fotografera där inne. Bland annat fick vi gå ner i katakomberna och guiden berättade att aposteln Paulus var där och predikade för de första kristna i området, sedan byggde man klostret på den platsen. Det var en mäktig känsla att tänka....nu står vi här på samma plats som Paulus.



Vi fick ta några foton på innegården, annars var hela klostret fullt av fantastiska ikoner

Vi åkte vidare till ett annat område som hette Roski Slap och där gick vi runt i området ca 1 timma och därefter var det lokalproducerad skinka, ost, korvar, bröd och vin som vi bjöds på i den vattenrika miljön.



När vi kom tillbaka till campingen sa vår värdinna "bora, bora not good". Boravinden från bergen svepte in med blåst och snö i bergen., så där blev vi en upplevelse rikare.Men vi kommer aldrig att glömma vår dag

i Krka nationalpark, en helt otrolig upplevelse.

Ön Krk

Vi var då inne i Kvarnerområdet och åkte över bron, 40 kuna, till ön. Vi åkte till staden Krk där vi tog in på en camping, nära staden. Här var det högsommarvärme och stolar och bord åkte fram och vi satt bara och njöt. En tur in till staden för att titta på kyrkor, portar och vandra längs stranden, där vi även hittade några geocacher. Vi åt middag på en Kanoba, utsökt mat och mycket prisvärt.
I Krk firade vi en katolsk långfredagsgudstjänst, vi förstod inte språket men hörde namn och kunde ändå följa med ganska bra. En fantastisk känsla att fira gudstjänst i en överfull kyrka, många stod upp hela gudstjänsten, en härlig upplevelse.

Istrien

Så kom vi då fram till Kroatien och vi började i Istrien. Vi besökte Porec gick runt i staden och besökte den  vackra katedral med mosaiker.

Sen åkte vi vidare till den lilla byn Rovinj. När vi kom till parkeringen kom en österrikisk familj med husbil och varnade oss, de hade blivit 15 minuter försenade tiill parkeringen och då satt ett stort lås runt ett av däcken, en lapp med ett telefonnummer och böter på 80 kuna. Vi tog 2 timmar för säkerhets skull och det gick vägen. Mycket i staden påminner om Venedig, mysigt men väldigt turistiskt.

Nu begav vi oss till den lilla fiskebyn Fazana och checkade in på campingen Bi Village, där vi stannade i två nätter. En dag åkte vi in till staden Pula, rik på minnen från romartiden. Vi åkte taxi som campingen fixade åt oss, det var billigare än de kommunala bussarna, vi betalade 15 kuna/person och kom direkt till Amfiteatern.
Vi fick ett telefonnummer och taxin hämtade upp oss, det var god service.

I  Pula åt vi lunch, en jättegod, men enorm pizza men sardeller för 30 kuna - jag var mätt i två dagar!

När vi kom tillbaka till campingen tog vi en promenad längs stranden in till den rara lilla byn Fazana.



Morgonen därpå lämnade vi Fazana och åkte till världens minsta by, Hum. Här fanns gott om stenar med glagiolitiska tecken. Vägen upp var ett äventyr i sig, smal, brant och helt omöjligt att mötas. men den lilla byn var en pärla. Här blev Majbritt och jag bjudna på Biska, en snaps krydddad med mistel. Smaken var som besk medicin, nerfarten tog vi en något bredare väg - men då mötte vi två turistbussar så det blev ett trixande i sig.

Nu är vi i Kvarnerområdet och har mött sommaren, det blir mer om det när vi får tillgång till internet nästa gång. Glad Påsk önskar vi er alla.