Pag och Bora-vinden

Vi körde från vår fina strandplats på ön Pag och skulle checka ut; det är ingen idé, sa killen i receptionen, ni kommer ändå inte från ön. Bora-vinden har slagit till med full kraft, både bron och färjan är avstängda! Oj, den Boran vi stötte på drygt en vecka tidigare var tydligen av ett mildare slag (!), för vi fick nu reda på att alla motorvägar var stängda och även kustvägen - vi satt fast!? Och vi som stannat en dag extra för att det var så fint. Vi checkade i alla fall ut, trots receptionistens hot om ny registreringsavgift om vi tvingades komma tillbaka. På frågan om när vinden skulle bedarra fick vi till svar; kanske ikväll? eller imorgon? eller om en vecka? Vi åkte till staden Pag, den största orten på ön. Vi gick omkring och promenerade och var inne på turistinformationen med jämna mellanrum, men ingen ljusning. Till slut var nog damen på informationen trött på dessa ihärdiga svenskar som ideligen återkom, så hon stängde och gick därifrån. Klockan var nu 14 och vi beslöt att åka till brofästet för att kolla läget.

Pag är även känd för sin vackra knypplade spetsar och har även en skola för att lära sig den ädla konsten

Vågorna var höga denna förmiddag i staden Pag

Staden låg nästan öde i blåsten

Vilken tur, bron hade precis öppnats och vi kunde köra över. Vi tog oss raskt mot motorvägen och körde ca 5 min, då var det stopp. 12 kuna, sade den vänlige mannen, men motorvägarna är stängda, så ni kan inte fortsätta. Det var bara att köra av och vi stannade för att konferera med varandra. Vi kom då fram till beslutet att köra samma väg tillbaka som vi körde till Kroatien och försöka ta oss upp till Rijeka på kustvägen. En stor skylt var uppsatt att endast personbilar fick köra pga stormen, men de båda chaufförerna beslöt ändå att köra. Vi körde ca 10 mil i en hastighet av 40 km/timma - det blåste, vägen var kurvig och smal och slingrade sig runt bergen. Vid varje dalgång kom vindkasten, så det gällde att parera dem så gott det gick. Trötta och lättade att vi kommit helskinnade fram, en lastbil hade vält på vägen, fick vi se en campingskylt. Vi körde de 2 km som skylten visade för att finna att campingen inte hade öppnat för säsongen. Vad skulle vi göra? Bommen var öppen så vi körde in, då kom en bil med två män och viftade att det var stängt. Benny vevade ner rutan och vi frågade om vi inte kunde få stå över natten? Till slut gav de med sig och sa att vi fick stå på parkeringen. Den natten var vi illegalt i landet, man måste anmäla till myndigheterna var man bor, det sköter normalt campingarna om - men detta var ingen normal dag (åtminstone inte för 4 aningslösa turister). På morgonen fick vi se hur rutorna såg ut av allt saltet som piskat på rutorna under färden.