Vi fortsatte vår resa och korsade landet mot fjällvärlden, vi såg att vädret skulle bli bättre där så vi bestämde oss för att ta oss dit fortast möjligt. Strax före Arvidsjaur kom en renko med kalv upp på vägen, det var bara att sakta in - ingen stress här inte.
Arvidsjaurs renslakteri var första målet för att köpa på oss lite renkött - alltid gott att ha under vintermånaderna. En promenad i centrum hann vi också med, varvat med geocaching.
Vi körde sedan till Renvallens ställplats, mötte fler renar på vägen. Eftersom det hade regnat tidigare var vi lite skeptiska till att stå på gräset (vi har fastnat några gånger tidigare), men vi fick löfte om att stå på grusvägen istället. Den trevlige ställplatsvärden, var tysk och när vi frågade om det fanns svamp i närområdet, svarade han att det finns massor. Stora med röda hattar, sa han. Nej det var inte vad vi tänkt oss(!), vi har en löpare i husbilen med kantarellmönster som vi visade honom. Nej sådana hade han inte sett. 150:- ex el kostade ställplatsen. Vi tog en promenad i omgivningarna och nog fanns det mycket svamp med röda hattar!
Nu var vi i fjällvärlden och med det kom en och annan mygga (inte många, men tillräckligt för att man skulle bli irriterad). Det var då och först då, som jag upptäckte att mygghattarna inte kommit med, de låg kvar hemma! Speciellt jag har väldigt ont av myggen och får stora bett. Det blev att åka tillbaka in till Arvidsjaur och inhandla en ny mygghatt innan vi fortsatte vår resa till Sorsele. Här måste vi alltid göra en paus vid inlandsbane-stationen och det trevliga bageriet som ligger mitt emot. De har goda och prisvärda bröd och bakverk.
Målet för dagen var sedan Skibbiken, en fantastisk iordningställd rastplats vid Vindelälven, en speciell del för husbilar och husvagnar. Frivillig avgift och det betalar man ju gärna för att få komma till en sådan plats. Vi träffade ett par från Skellefteå och delade både grillplats och husbilserfarenheter under kvällen. Samtidigt pågick tv-inspelning lite längre bort och några drönare kretsade över oss, kanske hamnar vi på filmen?
Nästa morgon körde vi tillbaka mot Sorsele och stannade vid Benstampen, en gammal kvarn och benstamp. I benstampen maldes ben som först kokats. Benmjölet användes som gödningsmedel och foder till djuren. Här har vi hittat blåbär förr och vi gjorde ett försök och fann både blåbär och lingon. Lite mygg - tur att jag hade mygghatt!
Vi fortsatte nu söderut och i Storuman tog vi av mot ställplats Kåtaholmen, här stannade vi i två nätter och plockade stora goda blåbär.
Vi lämnade denna mysiga plats och fortsatte söderut. Eftersom vi stått vilt i några dagar behövde vi tömma och fylla och vid Vojmåns rastplats finns den servicen. Men där var halva(!) Tysklands turistbussar och rastade, så det tog en stund innan vi fick trixat oss fram och göra det vi skulle.
Sen fortsatte vi till Vilhelmina och provianterade och gjorde också ett besök hos EG vilt, men vi visste nästan på förhand att något renkött fanns inte denna tiden på året. Vi tycker om den rökningen som görs där, så det blev lite skinka och fläskfilé istället.
Nu fortsatte vi på Vildmarksvägen och gjorde ett fikastopp vid rastplats Rönnäs och när vi satt och fikade kom de två tyska husbilarna som vi stått grannar med i Storuman, så vi fick en pratstund med dem.
Nu var det raka spåret till Stekenjokk, för vilken gång i ordningen? Men det är som en magnet vi dras dit och tycker det är så härligt där och nu skulle även vädret vara bra, så det är ett plus.
Vi gick en tur upp mot fjället och senare på kvällen var det norrsken, magiskt vackert!
Nästa dag tog vi husbilen till Norgefarargården och gick på svampjakt, men med magert resultat, men vi fick lite kantareller till renköttet - så en riktig festmåltid blev det när vi kom tilbaka till Stekenjokk-platån.
Vi vaknade till en solig septembermorgon, men det var bara +6 grader ute. Vi tog på oss varma kläder och gick upp i fjället igen och fann ännu mer blåbär!
Precis som traditionen bjuder gick vi även ner till vattnet som rinner nedanför platån och när vi kom tillbaka till husbilen var det helt vindstilla så vi plockade ut stolar och satt och njöt av den vackra naturen med sina skiftningar. En renhjord passerade i dalen nedanför, de ser ut att "rinna" fram i terrängen.
Imorgon lämnar vi Stekenjokk för denna gången, men helt klart är detta en av våra favoritplatser. Fortsättningen av resan följer...
Stekenjokk är verkligen otroligt vackert och vilket väder ni hade där uppe den här gången. Vi har även varit där i storm och ösregn, vilket slutade med att vi åkte ner till Ankarede fiskecamp och låg ett par nätter tills det gick att gå ut igen.
SvaraRaderaDenna gången hade vi tur med vädret, så även förra året. Men när vi firade Bennys 70-årsdag (också i slutet av augusti), mitt under pandemin, blåste och regnade det. Eftersom några av syskonen anslutit med sina husbilar för att fira fick vi klä på oss ordentligt och sitta ute ändå. Dessbättre hade vi en fantastisk solig dag, dagen innan med vandring och grillning! Så vädret kan vara nyckfullt på Stekenjokk.
SvaraRadera